Saknad.............efter döden.......

Hej!

Tänker på dej varje dag.

Saknar dej varje dag.

Pratar med dej varje dag.

Minnen...........minnen.

 Tomrummet är så stort.

En enda gång sa du

"Men tänk mamma om jag dör"......

Du satt vid köksbordet på Rapsgatan och såg ledsen ut

Och mitt hjärta stannade en stund för att sedan rusa och bulta.

När du ställde frågan fanns hoppet kvar,

Du hade inte nått avgrundens kant ännu.

Vi levde på hoppet.

Trodde på livet.

Jag svarade "det gör du inte, för det tillåter inte pappa och Christofer och jag".

Du vände ansiktet mot mej och log en litet leende och sa

"Det va bra mamma"........

En gång när avgrunden kommit på närmare håll, frågade en läkare dej

om någon hade pratat med dej.

Du svarade "om vad menar du, om att jag ska dö eller".........

Han svarade inte utan gick...........

Dom två gånger var enda gångerna jag hörde dej

säga ordet dö.

Att inte få leva.

Att inte ha livet.

Du valda att leva till det inte gick mer........

 

Ditt foto i köksfönstret.

Tog en bild, där fanns min hand i ditt hår.....

 

 

Juletid, hemma, utan dej.......

 

Den tyske filosofen Wilhelm Schmid säger som svar på frågan:

Vad händer när man dör?

"Vi lever vidare. Det vet jag.

Vi är alla essentiellt energi och energin lever vidare,

den kan inte dö. När energin lämnar den döda

kroppen går vi upp i kosmos och återgår till

alltings början.

Det finns inget slut och ingen död.

 

Tänk vad vi människor vet lite om döden.

Och efter döden.....

 

Sorgen är oändlig.

 

Mamma