Allhelgonahelgen är för alltid förknippad med sorg.

Hej!

Allhelgonahelgen är för oss förknippad med sorg.
Något vi har gemensamt med många familjer.

Det var sju år sedan Charolina berättade att hon fått cancer.

Vår värld rasade.

Men gemensamt tog vi tag i det.

Det var som att stiga på ett tåg och bara följa med.

Och mitt i allt detta försöka skapa ett liv.

Ett meningsfullt liv.

Ett liv som gick upp och ned

mellan hopp och förtvivlan.

Den 16 juli 2014 dog Charolina.

Tänk Allhelgonahelgen var en helg som Charolina älskade, hon kom alltid hem

till Tranås och firade, var hon än bodde.

Vi pyntade hemma, gjorde fint i affären, lagade mat, bakade, vandrade, umgicks, 

pyntade gravarna, satt vid brasan, drack ett glas, spelade spel,

var på Frälsningsarmens morgonspelning på Tranås kyrkogård.

ALLTID!

Those we love don´t go away

they walk beside us every day

Unseen, unheard, but always near;

still loved, still missed and very dear.

Pyntat i affären

Pyntat hemma på Rapsgatan.

Fuck cancer, Ung cancer.

Norraby.

Pumpor från Anita, vår sonhustrus syster.

På Rapsgatan.

Älskade Charolina på morgonpromenad med Ebba i Helsingborg.

Fuck Cancer

Sorg är ett litet ord.........

Tänk om......

Idag hände det, armbandet jag fick av Charolina för sju år sedan 

gick sönder, jag har aldrig tagit det av mej.

Min kära väninna Kerstin gör fuck cancerarmband, hon kan säkert rädda mitt.

Annars blir jag otröstlig.......

Kerstins dotter Emelie dog i livmoderhalscancer.

Vi stöttar varandra.

Sorgen är oändlig.

C